onsdag 7 januari 2009

Therese

Under mina tio dagars ledighet har jag vart riktigt usel på att uppdatera bloggen, jag har flängt runt som en studsboll men samtigigt fått lite för lite saker gjorda. Hur som helst. Nu när jag satt steget tillbaka i vardagen igen, det är då jag känner kliet i fingrarna. Märkligt.

Igår hade vi planerat en skridskodag, jag bad mamma gräva fram, damma av och ta med mina skridskor då vi sågs i måndags. Tanken var att bege oss till Heden, vi fick nys om att Gais spelade där så då bestämde vi oss istället för Slottsskogen, vi kom iväg lite för sent med te och nybakta bullar i högsta hugg. Vi bar väskan med skridskorna fullt synliga, ju längre in i parken desto mer kände vi en obehaglig känsla. Vi insåg ganska snart att vi tyckte hela situationen började bli pinsam. Ingen annan bar på skridskor, folk gick antingen en promenad eller joggade, men ingen åkte skridskor eller bar på något spår av skrisko-tillbehör. Då vi närmade oss dammen såg vi en gul skylt nerdunkad intill vattnet med en lite illustration på, en hand som stack upp ur isvak, eller krossad is… ni fattar nog ”Svag is” stod det på också. Ganska bisarr om jag får tyckta till. Först tänkte vi vara lite rockstars och skita i skylten men fegheten i oss höll oss kvar på land tillsammans med te och bullar.

1 kommentar:

  1. Jag gillar förklaringen av "svag is" skylten!! :) Och te och bullar lät inte heller helt fel.

    SvaraRadera