På vägen dit fnissade och skämtade vi om att det skulle vart kul om man träffade någon som man kände lite ytligt. Hade kanske blivit lite jobbig stämning, tyckte vi. När vi gick upp i trapphuset och in genom den öppna dörren till visningen så hör jag plötsligt en kvinnlig röst säga, ”Mr X!” ”Hallå Lisa”, ropar Mr X, tillbaks. ”Shit!”, det var det ända jag kunde pressa fram i mina tankar. Jag tassade runt där så fint bland nyslipade golv, log och tänkte ”shit”. Sedan skrattade vi hela vägen hem, poppade popcorn på min spis och kollade på film hemma. Traditionen kanske lever kvar där någonstans…

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar