Malin

Om bara lite drygt ett dygn är det här; årets mest magiska klockslag. Klockslaget som låter en glömma allt som varit tidigare, som räcker en ett oskrivet blad och som viskar att det inte finns någonting i hela världen som inte är möjligt.

Men innan det gamla rings ut och det nya rings in, vad skrevs egentligen på det där bladet jag räcktes för ett år sedan? Tog jag tillvara på det?

För mig var 2009 året då jag förälskade mig i William Fitzsimmons musik, då Felicia och jag flyttade in i samma hus samt året då jag förlorade en av mina bästa vänner. Det var också året då Glasgow blev som ett andra hem, då pappa fick en hjärtinfarkt men klarade sig samt året då jag kom underfund med att de bästa somrarna spenderas arbetslös och meningslös med Louise. Och i Lysekil inte att förglömma. Att jag efter 5 år och 8 månader kom över första kärleken, drack öl på Dublins regniga gator samt upptäckte att fler än en människa kan få en att aldrig vilja gå är också saker som skrevs ner på det där bladet med 2009 som överskrift.

Dessutom...

.... arbetade jag som au pair åt de här små busfröna under april, maj och juni. Ett MVG i Tyska 4 krävdes för att komma in på psykologprogrammet och då min tyskalärare i slutet av mars klappade mig på axeln och sa att om jag kämpade riktigt ordentligt kanske jag kunde nå upp till kriterierna för G var det dags att göra något drastiskt. Kvällscykling och tyska landsbygden förändrade hela min inställning till livet, hur klichéigt det än kan låta, vilket ledde till att ett bibelcitat om sanning tatuerades in över revbenen och 94,6% på nationella provet i tyska...

... gjorde att jag kom in på drömutbildningen i drömstaden Lund. Jag har numera ett eget hem där jag bryr mig om vilken färg handdukarna har, en ny stad jag inte vet hur jag har klarat mig utan tidigare, en klass full med människor jag inte har ord för att beskriva hur mycket jag beundrar samt vänner jag vet att jag kommer vilja ha kvar hela livet.

Ett magiskt tolvslag och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla.

Therese

Tanke.
Det är något med Sverige, det är något med Göteborg. Jag kom att tycka illa om denna staden, hur hände det? Jag gillar inte hur tiden står still, vad det är som räknas och vad man värdesätter högst. Precis som det är på alla andra platser i världen, det handlar endast om en lång rad av vidriga upplevelser här, men också fantastiska. Jag är kluven. Jag älskar att jag skall tillbaka och tillbaka igen. När kan jag får var jag och alla andra få vara dom.

Jag har en bra låt här.

Malin

Sofia och jag var och hälsade på Nina idag. Det kändes bra att vara där men att säga God Jul till en gravsten med hennes namn och födelsedag på känns så otroligt märkligt. Man vänjer sig inte och vi konstaterade båda två att vi inte ens vet om vi riktigt förstått att det har hänt. Fortfarande.

Fint hade hon det i alla fall. Med granar och ljus. God Jul Nina.

Malin

"Snö i Lund? Haha. Det får ni vänta länge på."

Pilutta dem, som Felicia sa för ett par dagar sedan.

Pilutta dem allihopa

Mikaela

I februari ska jag flytta. Inte för att jag så himla gärna vill men för att jag i stort sätt måste. Lägenheten jag ska flytta till är fin.. men målad i rosa. Jag vill alltså måla om. Jag ska alltså - helt ensam och med varken bil eller pengar- flyttstäda, packa ihop och skruva ner alla prylar, flytta dem och skruva upp dem igen, köpa målarfärg, måla om, släpa mitt söndriga bord på bussen till IKEA för att byta ut det, laga min söndriga säng och fixa alla papper. Samtidigt som jag har en väldigt krävande kurs.

Ibland önskar man att man bara kunde spola fram tiden.

Mikaela

I morse körde vi upp på Södra Berget, genom tjock granskog och längst snötäckta slingriga vägar. Backarna var branta, bilen var liten och vägen var hal. Men det spelade ingen roll - vi skulle på julbord! Väl uppe satt vi i restaurangen på "Hotell Södra Berget" och blickade ut över hela Sundsvall.. och åt. Vi åt i säkert tre timmar i sträck. Vi åt allt från pepparkaksmousse till renkött och julsill. De andra gästerna bara stirrade på oss när vi gick igenom hela buffén, under glädjetjut och hurrarop.
Jag snodde den här bilden av Sabina.

Louise

Jag blir tydligen tjurig av kyla, Sundsvall är, med andra ord, inte platsen för mig...

Then I'm laying out my winter clothes

And wishing I was gone Going home

Where the Sundsvalls City winters aren't bleeding me,

Leading me, going home.

Malin

"Du får inte andas på min panna,

och inte få mig falla mer.

Om du inte sen kan stå för,

all den oreda du ger."

Varje litet ord i "du får inte"-låten beskriver kvällens känsla sådär läskigt exakt. Efter sista-ölen-före-jul-kväll med klassen på Wermlands vandrades det dock hem genom ett iskallt, snöigt Lund som var så vackert att jag för en stund glömde allt annat.

Men. Snö och vackerhet till trots.

"Du får inte säga att du hoppas om du inte tror du vet."

Malin

Livet blir så märkligt när man sover middag 22-01.
Sömnlöshet är alldeles för romantiserat.

Mikaela

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan.



Det här var precis vad jag behövde!

Malin

De bästa vännerna är de som sitter uppe med en till halv tre på natten och pratar om svårt och viktigt trots att de har hjärnmodellsövning tidigt nästa morgon.

Jag skrattar mig lycklig åt att jag har träffat er.

Det hoppas jag att ni vet.

Mikaela

"Du som har så mycket liv hemma, hur ska du klara dig ensam?"

Jag fick frågan hela tiden. Jag skulle ju bo alldeles ensam nu, för första gången någonsin. Eftersom jag alltid haft så mycket folk omkring mig tvekades det på min förmåga att överleva helt ensam i en lägenhet. Själv oroade jag mig inte alls - jag hade en plan. Jag köpte en TV, massa kuddar och godis. Jag har inte vart ensam sedan dess.




I lördags hade jag mysmiddag här hos mig.

Louise

Jag hade min första föreläsning i min nya kurs idag, Marknadskommunikation!
Föreläsaren började kursen med att berätta för alla att "många härinne kommer inte klara tentan!" Kul, då blev man peppad. Det blev inte bättre när han även meddelade att hemtentan antagligen INTE kunde skickas in via e-post och post, utan att man skulle komma in personligen och lämna det. Inte heller tyckte jag mer om honom när han drog över föreläsningen med 15 minuter...

När jag sedan sitter hemma och delger mitt missnöje över "pretto-läraren" på facebook får jag en länk...

Tydligen är Kent en riktig rappare, och har haft en riktig karriär, Sveriges första rappare, med hittar som "dum dam dum" och "feel you'r body" undervisar han nu Info- och PR klassen i Marknadskommunikation.

Här är ett litet smakprov på min lärares tidiga karriär. Jag vet inte om jag ska känna lättnad eller oro över att denna man ska betygsätta min tenta den 4:e Januari...

Malin

Varje liten centimeter av min kropp värker så att jag varken kan ligga, sitta eller stå ordentligt. Anledningen heter afrodans och är något av det bästa som har hänt mig. Har ni inte redan provat måste ni lova mig att ni gör det.

"Vi befinner oss i Afrikas djungel", brister ledaren ut i vid timmens början och 100 barfota fötter gör sig redo för vad som komma skall. Och sedan drar det igång. Vi slår på trummor, gömmer oss för lejon, försvarar oss mot faror och springer i djungeln om vartannat. Låter det fånigt? Tänk om. Alla deltagare är så otroligt inne i det, ordet hämning existerar inte och när salen i slutet släcks ner inför de sista omgångarna så känns tanken på att man befinner sig i mellansalen på Gerdahallen i Lund mycket avlägsen.

Känsla just nu: Smärta och glädje i en salig blandning.

Ni vet att ni vill.

Louise

Huvudet värker en aning, och kroppen hintar om vättskebrist...

Disken har vuxit till ett berg som gör det oåtkommligt att laga mat...

Och lägenheten skriker efter städning,

men allt det får vänta för nu ska det bli pizza, promenad och luciatåg!

Glad Lucia på er!

Mikaela

Efter att ha burit runt på en tung vinflaska i tre timmar går påsen sönder, precis utanför mitt hus. Inget vin för mig ikväll!

Louise

Klockan 17.00 var det deadline, klockan 15.30 var jag färdig!
Nu är plugg- och tentaångesten som bortblåst och Idolkväll pågång.
Imorgon blir det bartömmning på kårhuset och om en vecka är det jul(ledigt)!



Kännsla just nu: Sundsvall, åh underbara Sundsvall!

Mikaela

Jag och Louise har läst en kurs tillsammans. Louise läser Information och PR. På Info&PR har man långt blond hår, mittbena, långa smala ben och höga klackar. Allt är ”fashion” och man ropar saker som ”c-o-mittare, vi är comittare” när man ranglar fram längs Sundsvalls gator på nätterna. Allra helst ska man vara snygg, rik och 08:a. Är man inte det kan man alltid låtsas. Som att det inte vore illa nog, ska de självklart få allt de vill ha.. Men det värsta av allt, det som verkligen gör mig upprörd, är att de har det så otroligt slappt.Och har en ingångslön på 30 000 kronor.

Vi journalister har haft en redigeringskurs, gjort en redaktionsövning och haft den här kursen samtidigt - plus att vi fick kortare tid på oss.När Louise då, efter att i stort sätt sovit i fem veckor, säger att hon är trött. Ja, då blir man minst sagt matt.

Mitt sätt att slå näven i bordet, min hämnd: en bild på ett par ögonbryn och Louise från första veckan på gymnasiet.

Malin

Visst är det bara i-landsproblem men det blir inte mycket värre än såhär. Faktiskt. Allt som kunde gå fel gick fel på ett och samma dygn. Tack livet. Jag ligger här och småfnissar för mig själv. Så dumt har det blivit. Jösses.

Mikaela

Efter en twix till middag, en tur till ödemarken, redigeringspanik och vredesutbrott är tidningen äntligen klar. Vilken frihetskänsla!