Malin

Banansmoothie. Favorit i repris.

Malin

Jag har aldrig någonsin förstått hur mycket vätska 5,5 liter faktiskt är. Eller rättare sagt hur omöjligt det skulle kännas att dricka det under en och samma dag. Det verkar nästan lite farligt. Som kvinnan som dog av vattenförgiftning i den där vinn-ett-nintendo wii-tävlingen om ni har hört talas om henne. Så känns det.

Jag måste få i mig ytterligare en liter innan jag går och lägger mig. Klockan ställs sedan på 05.45 för att bedöva vi-ska-sticka-dig-med-nål-ställen. Vissa dagar måste man få tycka riktigt, riktigt synd om sig själv. Idag är en sådan dag. Lång frukostdejt på Coffee Break när undersökningen är genomförd får fungera som morot. Det var himla mysigt senast.

Malin

Amerikanska pannkakor. Mozzarella. Ägg. Kallrökt lax. Thaimat från det där stället vid Bantorget. Stuvade makaroner. Sushi. Champinjoner. Bagels. Räkor. Potatismos. Parmaskinka. Ketchupketchupketchup.

Tre sjukhusbesök i veckan betyder bland annat att jag inte får äta någon fast föda idag. Alls. Jag måste däremot dricka 5,5 liter vätska. Den ska vara varierande salt och söt - "växla gärna mellan saft och buljong". Pissdag. Imorgon tänker jag äta precis hela dagen, det är ett som är säkert.

Malin

Ibland träffar man människor som inspirerar lite mer än andra.

Malin

Vill ni veta något stort och galet?

Att jag sedan tre minuter kan titulera mig 50% psykolog. Det känns ju inte som en titel man vill bära runt på hela livet men just nu är det hur häftigt som helst. Jag är halvfärdig. H-A-L-V-F-Ä-R-D-I-G, vilket fint ord va?! Visserligen tar det ytterligare ett år efter examen innan vi får våra legitimationer så man skulle kunna hävda att vi inte får fira förrän om ett halvår. Men jag är i alla fall halvfärdig teoretisk psykolog och just nu räcker det bra.

Pirr i magen.

Malin

SLUTA! Jag, mina nojor och min mörkrädsla har typ aldrig känt oss så här trygga i en stad någonsin förut. Jag tvekar inte en enda sekund innan jag går ut själv. Det spelar ingen roll vad klockan är, vart jag ska eller i vilket tillstånd jag är. Förstör inte det här.

Mikaela

Jag har gått från supertjejigt helrosa hem till farmors crib till gubbhak. Bor hos min bästa gubbigaste kulturjournalistvän och här delar jag rum med pipor, skrivmaskiner, gamla radioapparater, olof palme-bilder och en kaffekokare från 30-talet. Kavajer, slipsar, hattar och finskor också. Jag känner mig något malplacerad med mina rosa hårsnoddar, min rosa tandborste och mina rosa små strumpor. Men det funkar.

Mikaela

2011 rusade förbi så snabbt att jag inte ens hann reagera. Stanna upp och tänka till. Blogga.

Det slog mig idag, runt 07.45, i trappuppgången på väg till bussen på väg till jobbet. Ett år har gått. Ett nytt börjar. Jag fyller 25. Livet bara rusar. Jag tog en sekund och såg tillbaka.

2011 var året då jag började slänga upp den stora trädörren med texten "Bonnier" ovanför och kliva rakt in utan att ens reagera. 2011 var året då jag krossade och förstörde. Byggde upp och reparerade. Formade och formades. 2011 var året då jag fick tusen kyssar på kinden av Stockholm. Året då Stockholm blev mer än landets baksida. Året då tunnelbanor, bussar, tåg, storstadsrestauranger, storstadsjoggare, hipsterkillar och dumplings blev någonting nära mig. Någonting jag levde i. 2011 slutade på topp. 2012 började ännu bättre, i extas.

Jag tar ett stort kliv framåt och välkomnar 2012 med öppen famn. Men hej! Nu kör vi!

Malin

Som psykolog kan man visserligen göra många olika saker men det har ganska nyligen slagit mig vad jag har valt att omge mig med och möta under ett helt arbetsliv. Död, saknad, tragedier, brott, sorg, problem, störningar, kriser, ångest. Bara för att nämna några saker. Jag kan inte tänka mig att göra något annat i hela världen men jag inser mer och mer hur mycket det kommer tära, hur mycket jag kommer påverkas. Ett nyårslöfte är därför att hitta något riktigt jäkla glatt att göra på fritiden i vår, något helt annat än allt det svåra och dystra. Jag behöver det.

4 januari betyder att det är dags att skriva anteckningar, tänka psykologitankar och öppna kursböcker igen. Vi börjar med terapier för barn i kris. Stadsbibliotekets fåtöljer är perfekta för läsning och allt känns ganska fint.

Malin

Nu är det JULLOV och härmed lovar jag dyrt och heligt att inte skriva en enda anteckning eller tänka en enda psykologitanke de kommande 15 dagarna, att inte öppna eller ens titta på en enda kursbok förrän den fjärde januari.

Gott så.

Malin

Missförstå mig rätt nu, jag älskar Sofia. Hon är en av mina allra bästa vänner och jag hade varit vilse i världen utan henne. Men nu när det är dags för sista-natten-på-terminen-översovning börjar jag ändå känna mig lite orolig. Jag VET ju att det gått bra tidigare men vågar jag verkligen somna i samma lägenhet som någon som ser mordisk ut så fort hon tar fram en kniv för lite nattlig grönsakshackning, som lagar julgodis med sådan ondska i blicken och som är identiskt lik The Ring-barnet så fort hon tar på sig en hoodie?! Jag känner mig tveksam.

Malin

"Att vilja skrika gå samtidigt som att vilja viska stanna."

Minns tyvärr inte vad hon heter, hon som skriver så där himla fint. Men jag vet precis vad hon menar.

En kille jag träffade en gång, jag minns inte längre vem, brukade hålla handen för mina ögon när jag kände mig orolig i kroppen. Det har jag fortsatt med även efter honom.

Louise

Skickar uppsägningsmail och skriver på uppsägningspapper. Två och ett halvt år senare. Mer vis och rikare på minnen någonsin. En stad jag aldrig riktigt lyckades kalla min egen, men fylld av vackra människor som blev en del av tiden i staden. Saknaden av staden jag hat-älskat. En saknad som så många gånger förr, och en saknad som alltid försvinner och ersätts med nya minnen från nya städer som gör saknaden värd att uppleva, om och om igen.



Jag måste vidare till varje pris
Ingen dag får bli den andra lik
För att få frid måste jag va på driv
Måste brinna innan allting blir till aska
Allt jag hör är bara hjulen på min väska

Malin

Psykologkandidat. 16 veckor. BUP. Mellanvårdsavdelning. Ätstörningsutredningar. Testningar. Neuropsykiatrisk problematik. Självmordsbedömningar. Samtal. Ångest. Depression. Fint nätverkstänk. En handledare som verkar bättre än guld.

Praktikplats bestämd och jag vet inte hur jag ska beskriva det. Stort, läskigt, häftigt och för himla fint kanske? Ja, ungefär så!

Mikaela

Dansar och packar för fullt. Har packat sju gånger på fem år nu. För det är så sjukt kul att flyttpacka. NOT!

Malin

När Louise flyttade till Sundsvall började hon missbruka ordet "chilla". Hon ville att alla skulle chilla mest hela tiden och jag hatade henne lite för det. Men nu behöver jag dig Louise, kan du inte lära mig hur man chillar?! Jag kan inte sätta punkt och det gör mig galen.

Malin

"Don't let your love grow too deep,
I don't think I'll be around." -WF

Punkt.

Malin

William Fitzsimmons kommer till Lund på måndag. Till LUND. Jag skriver det här från en regnig gata i Malmö och vill skrika rakt ut så högt jag bara kan. Så jävla underbart känns det.

Louise

Pågrund utav att min kropp tydligen missunnar mig att ha roligt har den nu valt att täppa igen alla chanser för mig att få igång ett liv som inte endast involverar teorier, metoder och resultat. Jag försökte kämpa men min kropp svarade upp mot mig med en lunginflammation. Tack!

Men okej, vi gör en deal då. Om jag stänger in mig på mitt rum denna helg. Tar hand om dig, kroppen och låter dig få den där jävla vilan (som om du inte fick vila nog under förkylningsveckan) så kanske vi kan bestämma att jag mår topp på måndag! Redo för nya resultat-tag. Piggare och mer pepp än jag någonsin varit. Så ser vi till att alla veckor från och med då blir ett par roliga sista-veckor i Sundsvall.

Tack!

Malin

"Livet är fult du är fager."