Mikaela

Göteborg och Lerum var underbart. Precis så som det alltid är på våren. Jag fick sitta på tågstationen i Jonsered i trettio minuter efter att ha mött kontrollanter på tåget, jag fick gå hemåt i den kalla lördagsnatten och jag fick sitta på mitt rum och prata i timtal. Allt kändes så nostalgiskt och så 15 år igen, på nått vis.Men nu är jag tillbaka i Sundsvall, eller i Sunkan som det även kallas. Jag är åter 21 år och lever studentliv som vanligt. Och det är inte helt fel det heller, ju. Förutom B-uppsatsen som börjar närma sig med stora kliv. Den är helt fel.

Malin

-Vill du sova själv i natt?
-Nej

Malin

Idag är föresten ingen vanlig dag för idag är det alldeles fantastiska och sjukt snygga Sofias födelsedag. Dessutom är det vår så på med klänning, jeansjacka och solglasögon, ikväll ska vi fira!

Malin

Lycka är att under arbetsintervjuer få följande frågor:

-Vad vet du om psykossjukdomar?

-Hur skulle du bemöta en människa som har en psykisk sjukdom?

-Hot förekommer frekvent här. Hur hanterar du det?

En sommar här vore fint.

Mikaela

Ring, ring, RIIING! Dörrklockan ringer, jag flyger upp ur sängen. Det är söndagsmorgon och utanför min dörr står Louise. "Hej! Kom in, Louise." säger jag.

"Jag ska bara. Jag drar bara och kollar på en spya!" säger hon och sticker iväg igen.

Mikaela

Det bultar i huvudet, magen gör ont och kroppen är tung och svag. Jag ligger raklång i sängen och bara blundar. Snart går det över. Snälla, säg att det snart går över.

Det var länge sedan sist. Jag har lärt mig när det är dags att sova och koppla av - annars kommer det tillbaka. Hela kroppen säger stop. Men efter två veckors praktik, en vecka i Ungern och sedan en resa till Sundsvall har det inte funnits plats för vila eller sömn. Och igår kom mardrömshuvudvärken tillbaka.

Idag har jag bara en sak inplanerad, som måste fixas: jag ska sova.

Louise

Jag tror jag hade en vacker illusion om hur det skulle bli mellan oss. Om hur vi glatt kunde heja på varandra på gatan och om hur vi fortfarande skulle kunna prata i timmar på telefon, skrattandes, utan att egentligen prata om något alls. Om hur vi fortfarande skulle kunna vara vänner, trotts all trasighet mellan oss. Men jag tror illusionen blev till för att göra verkligheten enklare.

Nu har vekligheten nog hunnit ikapp med mig, och jag är ledsen för allt jag gjorde fel. Jag är ledsen för de onödiga gräl jag startade, jag är ledsen att vi inte kunde få såren att läka. Men vi får låta tiden gå, och vi var helt enkelt inte menade för något större. Men tack för allt du gav mig.

So is it goodbye?
Is it time to set you free?
Is it time to let it fly?
Is it time to let it bleed?

We used to take turns
To cover up the pain
Deep below it burns
And the feeling still remains

You're gonna find someone new
I really hope you do
'Cause I love you
And the sun will come on through
It's gonna shine for you
'Cause I adore you

Eskobar – Someone New

Louise

Sundsvall har skämmt bort mig... Där bor man så centralt att det inte tar längre tid än ca15 minuter att gå någonstans av betydelse... Centrum, skolan, vänner, allt inom en radie av 15 minuter.

När jag sedan kommer hem till Lerum där tåg och/eller buss är ett måste för att ta sig någonstans, blir jag lat. Ikväll är det gammla Lerumare som träffas för att skåla för påsken. Men för att komma dit är det en vandrig på ca 25 minuter. Jag funderar ett slag, känner efter och kommer på att det är fan inte värt det...

Ikväll ska jag bara ta det lugnt, inga vandringar och inget vin...

Sköt om er och glad påsk!

Malin

Minns du precis just nu för fem år sedan? Det gör jag. Du hade svart dunväst på dig och de där skorna jag egentligen aldrig tyckte om men som du inte långt därefter gjorde dig av med. Jag kommer inte ihåg ett enda ord som sades den natten, bara att jag fick två kramar och att vi gungade. Det var fredag och jag var fortfarande blond.

Det handlar inte om att jag inte tror att jag kommer bli lycklig utan dig. Inte alls. Inte heller om att jag inte trivs i andra famnar eller att jag skulle byta bort vad jag har nu ens om jag fick chansen. Nej. Det handlar bara om att jag saknar dig. Om att du under en halvtimme kunde ge mig något så stort att jag fem år senare sätter mig i en bil mitt i natten och blir chockad över att du inte står kvar.

Kom ihåg mig idag.

Malin

"Jag studerar till psykolog. Skulle det gå bra om jag observerade ditt spädbarn nu i helgen?"

Trots de mycket suspekta telefonsamtalen man tvingas ringa är skolan roligare än någonsin.

Louise

Jag lever på lånad energi...

Louise

Jag älskar när det är så mycket att göra att min kalender är alldeles fullskriven!
Jobb, skola fram till 19.00, sitta framför en dator med InDesign och Photoshop och bara va kreativ.
Min lägenhet är en röra och träning hinns knappt med, men åh vad jag trivs!

Våren och sommaren i Sundsvall kommer bli underbar!

Dagen kännsla: Lycka!

Nu; ÖL!

Malin

Ikväll gäller det. Vi ska återfå vår heder, ta revansch, lyckas. Ett 12-timmars filmmaraton står på schemat. Igen. Vi har dock lärt oss av vårt åh-ska-vi-inte-se-Sagan-Om-Ringen-triologin-och-börja-titta-klockan-åtta-misstag och kvällen är planerad in i minsta detalj. Onlinepizza blir det också. Förstås. Det kan ju inte gå annat än bra.

Förra gången. Timme tio. Uppdrag ej slutfört.

Mikaela

Det spöregnar ute. Det har det gjort hela dagen. Och jag är förkyld och har ont i halsen. Det har jag haft hela helgen. Jag sitter här, förkyld och jävlig, och tittar ut genom fönstret. På regnet. Ska just börja skriva en artikel om hundbajs.

Malin

Idag skrev Pär och jag ett mail till ett whiskeyföretag.

"To whom it may concern,
We wonder why the name of your scotch is spelled Laphroaig and not Lafrojg. That would make a whole lot more sense, wouldn't it?

Best regards,
Pär and Malin."

Ibland bara kommer det till en. Fint så.

Malin

De bästa killarna är de som följer med en på romantisk-film-bio en onsdag trots att de hatar den typen av film. Och de som gör det till 75% för att jag ska få titta på Rob.

Att de måste dricka öl innan för att få känna sig manliga är mest charmigt.

Mikaela

Dagens stora rädsla: att köra redaktionsbilen.
Men jag överlevde den här gången också!

Mikaela

Hej jag heter Mikaela och jag skriver just nu ett blogginlägg från en tidningsredaktion. En riktig tidningsredaktion.

Mikaela

Fick ett litet utbrott på Louise på gymmet för ett par dagar sedan. Underbart att hon är här i Sundsvall så jag har någon att skälla på!

Louise

Mikaela brukar glömma saker, ofta glömmer hon att hon inte har nyckel till mitt hem...
Idag fick hon kanske lära sig i en sms-konversation vi hade;

Mikaela: "Kan jag hämta mitt kaffe och låna din kaffekokare?"

jag: "Nä, jag ska vara i skolan till 16.00"

Mikaela: "Okej! Kan jag inte gå in och hämta? Jag hann inte igår"

- Här blir jag irriterad på hennes glömska och skriver ett;
"Jo visst..."

- Efter ca 20 minuter...

"HALLÅ! Jag kommer inte in i din lägenhet!!"


Tror ni hon har lärt sig nu?!
Nä, inte jag heller...