Malin

Louise, bered dig på en obehaglig överaskning.

Kära läsare, som redan skrivet spenderade Louise och jag fredag kväll med att vandra runt i lilla Lerum. Likt två vilsna och oroliga själar som precis lyckats fly en sekt försökte vi tillsammans klura ut vad man egentligen gör på helger när man inte är begraven under en hög skolarbete. Det gick sådär.

En av kvällens bättre idéer var att bryta oss in genom en avspärring. Det är lite Louise och min fredagkvälls-grej. Mest för att visa att vi är de bästa, coolaste, modigaste 21-åringar Lerum någonsin skådat. Jag är, som ni hör, fortfarande i stort behov av lite rebellande.

I alla fall. Nu rapporterades det att de hittat miljögifter i marken där; de har stängt av gångbanan bredvid den avspärrade vägen och skriver att man absolut inte får röra jorden. Så Louise, tack för att du offrade dig för en spännande fredagkväll; ring mig om du blir grön eller om det växer ut ett huvud eller ett elfte finger på dig, okej?!




Extra huvud eller inte, det var SÅ värt det.

Louise

Jag är så jävla uttråkad, antagligen pågrund utav att jag inte har något skolarbete att göra. Har varit inne och tittat på ifall jag skall skaffa mig linser i en annan färg, kanske ett par klarblåa, vad fint.

Jag ska nog önska mig ett par från http://www.fargadelinser.se/, jag vill ha en förändring!




Fint? Bilden är lånad från fargadelinser.se

Louise

Igår var det ännu en glögg-kväll. Platsen var i två lägenheter vid Capri i Lerum, och gäster var gammla Lerums bekanta jag nog inte har träffat sedan jag kom hem från Barcelona. Jag kom dit med Sanna, vi satt mest och skvallrade lite om alla människor som var där, så otroligt mysigt och tjejigt. Vi har dock inte sett varandra på över en månad så vi hade mycket att ta igen!

Nu väntar jag på ett samtal från Malin så jag kan uppdatera Lerums Gossip-Girl om allt!

xoxo

Mikaela

Romernas situation - En komparativ studie mellan Rumänien och Sverige.

Malin

Lucia. Åh, underbara högtid. Då jag inte sett skymten av ljus i håret, glitter i midjan eller skönsång i sann Staffan-anda sedan 2005 hade jag sett fram emot den här dagen otroligt mycket. Och den var givetvis planerad in i minsta detalj. Mikaela och jag skulle överaska Louise med ett luciatåg, varma lussekatter och bubblande julmust hemma hos henne tidigt, tidig i morse. Vi skulle sedan åka tillsammans in till stan och titta på Göteborgs lucia samt fortsätta fikandet där.

Gick NÅGONTING som det skulle? Oh nej.

Vi hittar inte till Louise hus och då hon har polis-föräldrar är hennes adress inte listad någonstans. Dessutom hade vi ingen bil så vi kunde inte köpa fika tidigt på morgonen, Mikaela hann inte hänga med till stan, Louise och jag hittade inga jäkla lucior någonstans och det där mysiga fikandet byttes mot sushi. Juligt va?



Ingenting är bra. Men ikväll ska det lallas runt med Daniel i alla fall. :)

Louise

Hemma, trött efter att ha varit hos Malin och tittat på Idol. Jag och Malin spelade in en film, det skulle bli kul att lägga upp den här, dessvärre är det något som inte funkar så ni får se kvällens promenad i bilder, inte på film. Under promenaden bestämmdes det också att jag ALDRIG mer kommer träffa någon kille som inte Malin godkännt. Så från och med nu måste allt sånt gå genom Brallan. Trevlig uppgift du tog på dig Malin!

Min hemväg var även denna gång kantrad utav fulla människor som ville prata med mig, jag börjar fundera på om det är något jag utstrålar på något vis. Idag var det Per 40 år och Erik 18, som slog sig ner bredvid mig. Jag satt i mitten och över mig fördes en diskussion mellan Per och Erik med en 08-dialekt. Världen är dock mycket liten. Det visade sig efter ett tag att Erik varit tillsammans med en lillasyster till en kompis till mig och Mikaela. En kille jag och Mikkan hängde med i Dublin.

Fan, jag vill utomlands igen, bort från Sverige och allt det seriösa, leva ett sånt där bekymmers fritt liv som man bara kan lämna om det inte funkar. Fasen, jag vill bort, bort, bort från Sverige!

Nåväl, låt nu bilderna tala...

Malin gick mest och smsade under vår promenad...

...så jag fick ta kort på mig själv för att bli underhållen...



Malin bor på en farlig väg...

Malin

Kvällens citat:

"Hej hej, vad gör du ikväll..... Haha. Det rimmar" - Louise.

Jag har inga ord.

Mikaela

Jag är fullt medveten om att jag inte är något geni när det gäller matematik. Jag förväntar mig inte ett MVG. Men att gå från ett G- till ett G++? Snälla Magister, var barmhärtig!

Jag kanske skulle ha testat urringad tröja. Har hört att det ska funka?

Therese

Kom till jobbet, två timmar försent. Jag är kanske fortfarande berusad. Det krävs en avspärrning men finns ingen. Jag borde ha två slavar som följer vartenda steg jag tar, viftandes omkring mig för att upplösa ångorna.

Julbordet var succé, vi åt på Gothia Towers. Efter att jag tappade min plånka förra helgen har jag levt på varma koppen, keso, tomat och bröd. Jag trodde detta upplägg var en hägring, jag blev salig. Jag högg in och jag åt! Jag åt likt ett Biafrabarn såg en portion mat för första gången på månader. Jag åt så magen stod ut som en övergödd 60årig gammal gubbe.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare till Liseberg. Vi vandrade runt där utan mål och klappade getter (eller vad det nu var, horn hade de iaf). Vi insåg ganska snart det meningslösa att klappa dessa stackars citydjur och titta på ljus i träd. Isbanan lockade men stängde när vi kom. Vi gick till The Bishops Arms sedan svidare till Locatelli där vi fastnade. Klockan två någon gång bestämmer vi oss för att styra benen hemåt, de andra gör ett tappert försök att få med mig vidare men lyckades inte. Jag fixade en taxi hem för 70 spänn, ett pangpris om jag får säga det själv.
Chefen kom precis, jag gjorde tummen upp och log! Nu kör vi…

Malin

Min lillasyster är sämst i världen på att skriva önskelistor. Jag menar; "smink, en bok och kläder". Hur lätt är det att se in i hennes hjärna och förstå vilket smink, vilken bok, vilka käder just hon vill ha? Efter många om och men har hon nu dock gått med på att precisera. Resultatet blev, om möjligt, ännu sämre:

* En bok - helst bra.

Min syster - ett geni. Det är säkert det blonda håret. Det är hon och Louise

Mikaela

Tre inlägg på en dag. Märks det att jag har tråkigt? Men nu är det någonting alldeless extra jag skriver om! Lisafisa, vår ingifta(snart)favvotjej - min äldsta lillebrors flickvän, alltså - tog körkort idag! Om en stund kommer hon hit och tar minsta lillebrorsan på en tur. Han är uppspelt och har redan fixat håret och bytt kläder så han ska vara fin vid det högtidliga tillfället. Sedan ska vi äta kladdkaka tillsammans och fira lite :) Grattis till henne!

Mikaela

Jag har haft djupa samtal om bäbisar 4-5 gånger under en alldles för kort period för att det ska vara okej. Det är dessutom inte några flummiga och lite skojiga samtal med kompisar jag haft, utan riktiga samtal med mamma, moster, och liknande. I natt drömde jag dessutom att alla, jag menar alla, jag känner var gravida (Malin är inte snygg med gravidmage vill jag säga..). Alla var gravida, utom jag. Och jag hade inte såndär - åh vad skönt att jag inte är gravid - känsla utan kände mer.. avundsjuka. Vad händer med mig? Har min biologiska klocka redan början ticka måntro?

Ps. Alla män där ute - frukta ej! Bäbisar är lång ifrån intressanta ett bra tag till! Tänkte bara nämna det så jag inte skrämde iväg varenda vacker man som läser här! Det är trots allt vara 11 månader kvar på mitt singellöfte..

Mikaela

Therese

Ikväll är det julbord. Har faktiskt sätt fram emot detta en del, enda tills idag. Jag är trött och ögonlocken sviker mig med jämna mellanrum. Det är torsdag, tanken bakom vald dag är obegriplig, anledningen är att vi ska begränsa vårt alkoholintag under kvällens lopp. Vi ska komma hem i tid och sussa sött i god tid. Imorgon vill min chef att alla sina anställda, med ett gott humör och ett leende på läpparna ska kliva upp ur sängen och dansa tango till jobbet. Så kommer det inte bli. Jag skall protestera åt vald dag, jag ska bli odräglig och jävlig! Det kommer att krävas en avspärrning runt omkring mig hela fredagen pågrund av min vidriga andedräkt som släpar efter mig som ett gasmoln. Mina kollegor kommer ta mig på axeln, lägga huvudet på sned och säga, ”men Therese, var det där verkligen nödvändigt igår?”. Jag kommer med ett vitt ansikte lägga ett grinande, stelt leende titta upp och nicka. Sedan kommer jag göra en tummen upp mot min chef när han kliver in på kontoret. Skall vi säga så?
Dags för fest nu!

Louise

Varningsklockor borde tjuta högt när sms kommer och de innehåller ord som hehe, sötis och gumman. Tre ord som borde förbjudas i sms, tre ord jag hatar!


Nej nu ska jag sticka till skolan, en sista muntliguppgift att göra, then I'm off.
Glöggkväll hos Ida ikväll, skall bli mysigt, känns dock sådär att gå till skolan med spettsstrumpbyxor och en klänning, men det får gå, möjligtvis en aning överklätt...




Inläggen blir så mycket roligare med bilder,
här är dagens viktigaste saker; mitt tal, mobil och en penna...

Therese

Det är nu mitten på veckan, kompanjonerna som skriver här på bloggen pratar om att lägga ner. Tror det är en onsdagskris, sluttampen på deras termin, läxläsande har gjort dem knäppa. Jag lägger det åt sidan och fortsätter... håll till godo. Vad vill ni smaka på idag? Lite Radiohead? Napolion Dynamite? Eller en anekdot...

Louise

Det känns som om det råder något allmänt ointresse för bloggen. Mikaela känner att hon har tappat passionen, Malin vill lägga ner bloggen, Therese har lyst med sin frånvaro i några dagar och jag känner ingen lust att skriva längre.

Vad ska vi göra tjejer? Ska vi följa Mikaelas råd, förnya bloggen lite, nya bilder, något nytt och hippt (vilket otroligt töntigt ord), som kan ge oss lusten att skriva tillbaka? Eller skall vi gå Malins väg? Lägga ner bloggen, sluta skriva, inte längre vara glapp, och med det kanske slippa prestationsångesten Malin talar om..

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag gillar bloggen men håller med Malin det är inte kul att skriva något bara för att skriva, vi måste ju känna passionen...

Hur ska vi gå vidare? Vad tycker ni?

Mikaela

Therese, jag och bloggen behöver en nyförälskelse. Och jag känner såhär att om jag ringer dig och berättar om min tanke, så kommer du bara säga att jag är ett miffo. Jag är lite rädd, helt enkelt.

Här kommer det - jag känner att vi börjar glida ifrån varandra. Jag börjar snegla på andra och intresset sjunker. Vad säger du om att fota en ny bild till bloggen och ändra lite layout? Piffa upp det gamla? Om inte annat är det jäkligt kul att vara fotomodell osv. Ge det lite tanke, terran!

Malin

Föresten tycker jag att de som älskar filmen A Clockwork Orange är lite bättre än alla andra. Får man tycka så?

Malin

Louise, Mikaela och jag pratade för ett par dagar sedan om chokladkalendrar och vi var allihop rörande överens om att de är måsten i december. Trots att vi alla tre är 21 år fyllda var det inget snack om saken. Den inhandlas i slutet av november och sedan öppnar man motvilligt endast en lucka i taget och räknar otåligt ner dagarna till jul. Precis som när man var liten, precis som det ska vara. Med julkänslor, pepparkaksdoft och varm choklad mest hela tiden.

Men inte i år.

Vart är julstämningen? Varför luktar ingenting pepparkakor längre? Varför hittar man chokladkalendern slängd någonstans och upptäcker att man glömt öppna de fyra senaste luckorna? Jag blir gärna gammal men jag vill inte förlora barnasinnet, speciellt inte runt jul. Det är dags för drastiska åtgärder. Daniel ska volontära på julafton och ge mat till hemlösa. Det är kanske någonting för mig med.